Striden vid Knutby kyrka 1469

I krönikor och folktraditionen

Av Hans Gillingstam

Hösten 1469 gjorde det svenska unionspartiet uppror mot konung Karl Knutsson som två år tidigare för fjärde gången kommit till makten i Sverige. Ledarna för resningen voro denna gång Erik Karlsson (Vasa), Trotte Karlsson (Eka-ätten), Erik Nilsson (Oxenstierna) och den på Mörby i Roslagen bosatta Johan Slaweka, samtliga bekanta från de tidigare partisatriderna i landet.

Upproret började denna gång med ett misslyckat försök att tillfångataga kung Karl i själva Vadstena. Sedan Johan Slaweka samlat skogsngångare, belägring av Västerås slott inletts och Uppsala stad tvungits hylla Erik Karlsson, blev Roslagen skådeplatsen för drabbningen. Sturekrönikan berättar:

"Rodzmän reeste tha een här
och kom Erik Karlsson ther
tha motte the alla fly
till eena kirkia som heether Knwtaby
och han fasth äpter drogh
och allan hären nidher slogh."

Emellertid ha vi en annan källa, som ger större kunskap om händelseförloppet nämligen Olaus Petri´s svenska krönika, vilken, såsom påpekats i Gunnar Westins avhandling om "Historieskrivaren Olaus Petri" just för 1460-talets historia bygger på nu förlorat källmaterial. Olaus Petri skriver:

"Men konung Karl sendhe itt taal folk ifra Stockholm medh en aff sina godha män, som heet Claes Olaffson in åt Rodhen til att försambla ther folk, och her Sten Sture sende han åt Södermannaland til at försambla ther folk. När Erich Karlsson thet förnamn, drogh han strax uth i Rodhen, och kom til slaghs medh konung Karls folk i Knuteby. Konungens folk bleef aff slagitt och Claes Olafsson wardt fångin."

Därefter skildrar han hur lyckan vände sig, och hur Erik Karlsson med sina anhängare blev slagen i Dalarna och måste fly till Danmark, sedan flera av hans främsta medhjälpare tillfångatagits.

Striden vid Knutby kyrka synes länge ha levat i folkminnet. Arvid August Afzeljus publicerade vid mitten av 1800-talet i "Svenska folkets sagohävder" en tradition om densamma:

"Ett minne af striden vid Knutby i Uppland, där svenskarna försvarat sig manligen, ändock, de blefvo öfermannade, är en sänkning på en äng icke långt från kyrkan, där lantfolket säger att 500 danskar blifvit begrafna."

Men traditionerna ha fortlevat ännu senare. Korpral August Hjelm i Åsby, född 1859, sade vid samtal sommaren 1945, att han av en numera längesedan avliden gubbe vid namn Lund vid Vällnora bruk hört berättas, att slaget vid Knutby kyrka skulle ha stått mellan kyrkan och Ösby, där kanoner varit uppställda.

Fasterna fornvårdare Viktor Svensk har i Hundrade och Skeppslag 1944 också meddelat traditionen om striden:

"Det har berättats att prästen steg upp i tornluckan (troligen luckan i röset på kyrkan) och talade uppeggande ord till Roslagsbönderna"

I sin omnämnda uppsats i Hundrade och Skeppslag 1944 har Viktor Svensk även velat med Erik Karlssons tåg till Roslagen 1469 kombinerat det faktum att Johan Slawekas sätesgård Mörby blott låg ett par mil från Knutby kyrka och trott sig kunna sluta, att Mörby spelat en roll under striden i trakten. Han har även velat hävda, att i samband därmed befästningar uppfördes i skogarna i trakten, och att rester därav skulle finnas i de båda annars svårförklarade stenmurarna "Alby skans" på Alby skog och "Domkyrkomuren" på gränsen mellan Skräddarbols och Apelbols skog, båda i Fasterna. Någon säker datering av dessa synes dock ej kunna finnas, så länge inga fynd gjorts vid dem. Detsamma gäller Svenskes kombination med ortnamnen Stråkvärn och Skarpvärn. Det förra har jag i jordeböckerna sett skrivas "Stråkvägen". I förbigående kan nämnas, att det egendomliga namnet "Domkyrkomuren" möjligen kan sammanställas med kyrkojord under medeltiden fanns i Apelbol (se min skrift "Ur Fasterna (Fasta och Esterna) historia, sid 16).

1999-05-12